Gamla dikter...

Häromdan hittade jag några dikter jag skrivit för ett bra tag sedan. Bland annat så hittade jag dikten som jag skulle ge till min bror i julklapp förra året men som jag kände aldrig riktigt blev färdig. Tänkte jag kunde visa den för er=)
Tycker den är ganska fin trotts att den inte riktigt är färdig. Måste även tillägga att när jag skrev den skulle Jontahan precis gå in i lumpern och göra den tuffaste utbildningen som finns = bli röjdykare. Vet inte om det var så jag kom på att jag skulle skriva dikten, men såhär blev den iaf:

Lillebrors Dikt

Natten är ung och pojken också,
Han fäller en tår och ingen förstå
Han saknar en flicka han kände en gång
Han gjort åt henne en sång:

”Du flicka med gyllene hår,
Ditt minne föralltid består
Du äger mitt hjärta, min kropp och min själ
Av hela mitt hjärta jag vill dig allt väl
Min kärlek den växer för var dag som går,
Jag hoppas du kanske förstår,
Du är mitt allt, mitt liv och mitt hopp
Jag hoppas det aldrig tar stopp!”

Pojken han vandrar på vägen fram
På ängen intill där skuttar ett lamm
Natten mörknar och snart han hör
Måsarna sjunga i kör
Han kommer till hamnen där fartygen står
Nu är det snart dags, du kanske förstår
Att ett ska honom segla mot främmande länder
Långt från hans flicka och kända stränder
Fartyget avgår och han ser in mot hamn
Han saknar sin käraste famn
Det är som det låter
Hans hjärta det gråter
Av detta kanske du lär:
Att när kärleken funnen är
Var det blir och hur eller när
Vi kan inte svara på här
Men att de ska ses ett löfte det är
Ty älskande aldrig kan hållas isär