Ronja, systern jag aldrig fick chansen att lära känna

Detta blir ett svårt inlägg, både svårt att skriva det rättvist till minnet av Ronja och skriva det för att jag tycker det är jobbigt.

Men jag kände att det var dags att skriva lite om min familj, om allt jobbigt som har hänt som gör oss starkare...

Ronja.. Jag har aldrig träffat henne, men hade hon levt idag så hade hon varit ett år yngre än mig och varit min halvsyster.
Ronja är min styvfars dotter och vi har pratat en hel del om henne genom åren.

Hon var 5 år när hennes liv tog slut. Hon gick ut på en promenad med sin kompis som då var 10 år för att plocka kottar i skogen. De hade fått lov att gå ut i skogen och leka om de lovade att inte gå i närheten av fördämningarna som fanns där. De lovade att inte göra detta.
Men väl uppe i skogen så ville Ronja plocka stenar som låg vid sidan. Om jag minns rätt av det som berättats för mig så ska det ha varit stängsel runt som hon klättrade över.

Det tog inte en lång stund innan hon halkade i. Hennes kompis skyndade sig för att hjälpa henne, försökte få tag i henne ifrån stranden men nådde inte. Ronja kunde inte simma och sjönk som en sten ner genom det mörka vattnet. Hennes kompis visste inte vad hon skulle ta sig till, hon började springa hemmåt. Hon skyndade sig hem och polis och ambulans larmades.
Dykare kom dit och tog upp henne, men när de fått upp henne var det redan försent. Jag vet inte om Kjelle var på jobbet eller hur det var, men han kom dit lagom i tid så han kunde åka med i ambulansen. Han höll i hennes iskalla, blånyanserade fötter och kysste dem. Hans lilla femåriga dotter hade blivit en ängel.

Länge straffade han och hans fru sig själva genom att dränka sina sorger i alkohol. Deras son Olle fick vara med om mycket mer än vad en liten pojke ska behöva uppleva på en hel livstid. Olle var yngre än Ronja när det hela hände, nu är han 18 år.

Kjelle gick upp i vikt och mådde väldigt dåligt. Flickan som varit med fick länge gå i terapi efter händelsen. Tänk vilken fruktansvärd känsla att inte kunna göra någonting för att hjälpa medan ens kompis drunknar? Det är nog omöjligt att sätta sig in i hur hon mådde.
Sen tog han tag i sitt liv, slutade dricka, gick ner i vikt och började utbilda sig till träslöjdslärare. Hans giftemål hade då redan gått i sönder för länge sedan. De fann aldrig riktigt tillbaka till varandra. Hans före detta fru slutade aldrig att dricka alkohol och fick aldrig ordning på sitt liv ordentligt, vilket har straffat deras enda son Olle väldigt mycket.
Det var på hans utbildning vid Göteborgs universitet som han träffade mamma och de blev kära. Resten av den historian kan vi ju ta senare.

Kjelle pratar ofta om Ronja och hon låter som en sådan underbar liten flicka. Hon hade varit så kul att lära känna, men jag fick bara lära känna minnet av henne.
Trotts att jag aldrig träffat henne så finns hon ofta där i mina tankar. Hon hade varit en syster i min ålder som jag inte tvivlar en sekund på att jag skulle ha kommit bra överens med och haft mycket kul med.
Nu tänker jag bara på henne som en vacker och vis ängel i himelen som vakar över familjen. Som hjälper Olle, Moa och Felicia (Kjelle och mammas döttrar).

Ronja, du finns i mitt hjärta och i mina tankar. Jag hoppas att du har det bra där du är!

Massa kramar