Tonårsminnen ifrån Vessigebro

Idag blev det som så att jag sov fem timmar för att sedan sätta mig på tåget till Falkenberg. Jag kände att det var dags att hälsa på Farfar Lennart då det var så länge sedan sist och jag faktiskt lovat så många gånger att jag ska försöka komma och hälsa på snart.

Så det fick bli så att jag på min två dagars ledighet begav mig till staden där hela min högstadietid utspelade sig med allt vad det innebär. Men kan väl egentligen inte påstå att den större delen av tiden utspelade sig just i staden, snarare en mil utanför staden i den väldigt lilla byn överfylld med bönder, traktorer, åkrar, kor och allt som hör till. Och framförallt Heberg där min skola låg, dit de som tyckte sig vara riktigt tuffa tog sig med traktor ibland medan vi andra, som insåg att det inte var speciellt tufft med traktor, tog den sedvanliga bussen.
Bussen där alla de coola satt längst bak, ju längre bak man satt, desto mer cool var man. Så var i vilket fall min uppfattning av hela skådespeleriet.
Byn där jag tjuvrökte för första gången och misslyckades totalt med att bli beroende, trots att jag kämpade så friskt. Där jag frågade mamma om jag fick gå på fest, hon svarade nej, jag sa god natt och klättrade sedan ut genom mitt fönster.
Så många härliga minnen och så mycket äventyr med Carro och Elina. Och mina vänner ifrån klassen som var betydligt lugnare: Elina, Elin, Malin och Jacob.
Trots den sedvanliga mobbingen i skolan, uppdelningen mellan coola, normala (osynliga) och utstötta och allt annat som högstadiet innebär så var det ändå en härlig tid i livet.
Huset med ladugården, snickarverkstaden, den stora åkern framför huset och de små ängarna bakom huset, hönshuset, min alldeles egen hund Casper, hugga ved så det stod härliga till, plocka ägg på morgonen till frukosten och den färska mjölken ifrån grannbonden. Riktigt liv på landet var det!

Man var ung och naiv och allt var en lek. Ingenting var på allvar och det enda som betydde något var vänner och otyg.
Vi bodde på Kärreberg där det låg tre hus med en bit mellan. Det var vårat eget lilla bullerbyn och alla grannbarnen lekte med varandra. Bor man på landet får man nämligen fortfarande leka när man går på högstadiet, det gjorde i vilket fall jag för jag hade bara småsyskon. Det var nätter då vi sov uppe i ladan bland höet och berättade spökhistorier för varandra, vi lekte mörkjage och breakdancade på vinden ovanför snickarverkstaden.

Jag filosoferade mycket där jag ofta låg uppe på en av balkarna i taket på vinden ovanför snickarverkstaden eller på stenen som var format som en liggstol uppe i hagen. Livet var enkelt och det största bekymret var pojkar, såklart.

Min kära lärare fick nys om att jag tyckte om att skriva och hon introducerade mig för Shakespeare och poesi. Mitt skrivande fick en helt ny vidd då jag inte skrivit så mkt alls innan och jag skrev nya berättelser och äventyr dagligen. Poesin flödade den med. Många gånger fick min lärare ta med sig allt jag skrivit hem över helgerna och hon brukade säga att hon knappt hade tid med att umgås med sin familj eftersom mina historier var så fängslande. Antagligen så var det en hel del nonsens i det uttalandet men oavsett så värmde det och fick mina fingrar att fara fram över tangentbordet i allt högre fart.

Jag träffade min första kärlek i Vessigebro, vilket slutade med brustet hjärta, som det oftast gör i den åldern. Då trodde man att livet var över och man skulle må skit för alltid. Men tiden läker alla sår och tur är väl det för jag hade ju inte velat fastna i Vessige!

Många kära minnen ifrån en svunnen tid som känns mer som något man läst i en bok eller sett i en film, än något som man faktiskt upplevt för länge sedan.

Imorgon blir det mer av Vessige, av Ullared och även av Falkenberg. Härligt att kunna komma tillbaka till ställen som dessa och samla lite energi och få perspektiv!

Säger nu god natt tidigare än på länge och ska ge mig på boken om "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", förövrigt boken som nästan fick mig att missa hållplatsen med spårvagnen och sen nästan även missa att hoppa av tåget i Falkenberg. Bra bok helt enkelt!

Kisses